Jag brukar inte gråta. Det händer verkligen väldigt sällan. Jag talar om en gång i halvåret. Och oftast är det då för att jag är riktigt heligt förbannad. Men nåt har hänt. Och antagligen är det graviditetshormoner som är skälet.
I lördags grät jag så tårarna sprutade under Melodifestivalen. Inte för att jag tyckte att det var fint eller att jag blev rörd. Nä, för att hur kunde man bry sig om sånt meningslöst dravel när barn dör i världen, och växthuseffekten kommer ta kol på oss och så vidare. Ringde upp B som var på fest. Han fick stänga in sig i badrummet och lyssna på mitt snörvlande om hur meningslöst allt var.
I går grät jag när Grace blev dumpad av Woody Harrelson i Will och Grace, på TV4 komedi. Mest för allra käraste V blev dumpad häromveckan av P. Som först övertalat henne att bli kär i honom typ, för att sedan bli helt känslokall och köra " jag måste ta hand om mig själv, det förstår du väl"... Lång historia, men jag tar hennes parti fullständigt. Och nyss läste jag om en kompis dotter som var helt förstörd över att mamma och pappa separerat. En tår började växa till sig i ögonvrån.
Vad är detta? Antagligen graviditetshormoner. Det har förövrigt varit en helt förjävlig gravid dag. Bäbis (Joel tror jag just nu) skruvar på sig, magen drar i hop sig och blir hård, jag måste kissa en gång var 45e minut. Och det gör ont i ryggen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar