Snart är det påsk!

Enligt min mor blommar vitsipporna i Hälsingland. Det tycker jag är lite scary... Vi ska ju åka upp dit på torsdagkväll. Det är nog det mest traditionstyngda vi gör i vår familj. Julen har liksom blivit som den blir, det firas lite hit och lite dit. Men påsken! Den ska alltid firas i stugan, och viktigast av allt! På Långfredagen ska Järvzoo besökas. För två år sedan såg det ut så här:

Medhavd matsäck skall förtäras vid rastplatsen där man inte får mata ekorrarna. Kaffe dricks i kåsor, mackor med fyllning förtärs och eventuellt kan svågern klämma i sig en Bratwurst från grillen brevid som efterätt. Sonen får gärna i sig en glass. Det här har vi alltså gjort sedan innan sonen föddes... så vi kan inte skylla på honom. Sedan ska det ätas gott hela helgen, ses på TV och gås långpromenad med en avstickare in i skogen där man kan spela lite "kottbrännboll". Vanligtvis brukas sonen dras på vedkälken och somna på vägen men jag gissar att det inte finns så mycket is att dra honom på den här gången. Just det till saken hör att mamma måste säga: "Jag tänker inte köpa så mycket godis i år, det får ni göra själva om ni vill ha!" Och trots att vi alla nu är snart 30+ inhandlas det mycket godis.

Man måste fika på bron också. Det spelar ingen roll hur kallt det är. En vanlig replik under påsken är annars: "Sätter du på kaffe?"